Som femåring knäckte jag koden till det skrivna ordet och började genast sluka berättelser. Antingen gick jag med en kasse böcker i handen på väg till eller från biblioteket eller så satt jag med näsan i en bok. Så småningom upptäckte jag att jag inte bara ville läsa om andras äventyr utan ville uppleva dem själv också. Resor och möten med människor hamnade därmed högt på listan. Och i centrum stod alltid berättelsen, att delas runt ett bord eller en eld, på gatan, i busskön, i Sverige eller Latinamerika.  

Nyfikenhet är nog min mest framträdande egenskap, och jag vill ständigt lära mig mer, förstå, se mönster och samband. För mig är utveckling och förändring starka drivkrafter, men det som ligger mig närmast om hjärtat är möten med människor. Jag tror det finns en enorm kraft i att lyssna till andras berättelser, och till sina egna. Berättandet knyter oss samman som människor, det hjälper oss att bättre förstå varandra och oss själva. Som storycatcher får jag den fantastiska möjligheten att bistå andra med att finna sin story, vad som är kärnan hos dem, det som gör dem unika. Vad kan väl vara bättre än det?

Mina studier har också gått i berättelsens tecken, med en examen i socialantropologi och engelska – kultur och språk. Jag arbetar som coach, skribent och översättare, och har tidigare arbetat med marknadsföring och som lärare. 

Jag är född och uppväxt i Hälsingland, men har mina rötter i finska Lappland. Familjehistorien berättar att min mormors mormor dök upp i byn på skidor en dag, från öster. Jag har ännu inte lyckats ta reda på varifrån hon kom eller varför, men byn ligger bara några kilometer från ryska gränsen. Jag är verkligen nyfiken på min mormors mormors berättelse. Kanske jag har min finska 'sisu' och envishet från henne? Eller är det hon som ligger bakom min  nyfikenhet och reslust?